Det där med Andreas och datorer
Jag råder honom att skanna datorn med sitt virusprogram för att se vad exakt det är för virus, och sedan försöka reparera. Han svarar med att bekänna att han inte har något virusskydd. Alls.
Efter att ha idiotförklarat honom ungefär tio gånger om så lyckades jag i alla fall hjälpa honom, och jag hoppas nu att han är evigt tacksam. Och att han har installerat ett jävla virusskydd.
Fast okej, det är nästan lite gulligt hur dålig han faktiskt är på datorer. Och sen den där konstanta rädslan för att någonting ska explodera. Jag kan själv intyga att han inte överdriver. I have seen it. Paniken i hans ögon när någonting oväntat kommer upp på skärmen. Hur han som ryggar tillbaka lite och ger mig en oroligt frågande blick. Hur han söker mitt godkännande. Och hur jag alltid finns där med ett uppmuntrande leende, "Ja, Andreas. Det är okej".
