Dagarna som gått

Rätt så mycket har hunnits med dom senaste dagarna ändå. Pappa och jag har varit ute på isen med hunden, renskinnet och en stor termos kaffe, och när man sitter där i lä med solen skinande i ansiktet, då är livet ganska fint ändå. Igår var jag som sagt ute med några kompisar. Först förfest hemma hos Isabelle och sedan vidare till O'Learys. David och jag parkerade oss vid spelmaskinerna, och hade det kul där istället - utelivet i Luleå är inte så givande. Men jag hann se lite bekanta ansikten i folkvimlet i alla fall, det var trevligt.

Jag och min karl tog en taxi hem kring tvåtiden och somnade sött. På morgonen fick han tyvärr lämna mig för att åka skidor med familjen, men på måndag kommer han förbi på middag så då får vi ses igen. Det känns verkligen konstigt att vara utan varandra. Men jag och pappa packade åter igen in renskinnet i bilen för att bege oss ut på äventyr i snön, men när vindarna blev för kalla packade vi snabbt ihop igen och for hem istället. Så nu har jag bäddat ner mig i sängen och sett ungefär hundra avsnitt av The lying game, eller ja, det känns i alla fall så. Jag fick i uppdrag att laga mat ikväll, så nu ska jag introducera familjen för en av min och Davids favoriträtter - Kyckling med sötpotatis och en kall sås på turkisk yoghurt, sambal oelek, soltorkade tomater och timjan. Hoppas dom uppskattar det lika mycket som vi gör!
 
 
I've got another confession to make | | Kommentera |

Att lämna den här staden var det bästa beslut jag någonsin tagit

Jag märker så väldigt tydligt nu hur gott det gjorde mig att flytta. Sedan jag nu kom tillbaka till Luleå för några dagar sedan så kom huvudvärken, sömnproblemen och den ständiga tröttheten och ångesten tillbaka som genom ett trollslag. Jag längtar tillbaka till Göteborg och vill bara att dagarna ska gå fortare, för även om jag känner så många underbara människor här så trivs jag inte. Jag passar inte in, och mitt psykiska välmående tar stryk för varje andetag jag tar här.
 
David och jag var ute igår med några gamla vänner, och även om det var kul att träffa alla så längtade jag mest hem till sängen. Vi gick in på O'Learys och hängde där ett tag, men det var samma gamla människor som alltid, samma mentalitet och precis likadant som det alltid är - bara nya lokaler.

Det finns vissa saker som jag känner att jag verkligen har saknat, som att kliva in i mormors kök och slå på vattenkokaren för att dricka te och babbla i evigheter, eller kramas och skratta med mina bästa vänner, men överlag är det inte värt det. Jag mår dåligt av att sova i den här sängen, vakna i det här rummet, prata med dom här personerna och le åt alla idioter. Och det är verkligen tydligt hur deprimerad jag blir av att vistas i den här staden, hur hopplöst allting känns.
 
Jag vill hem nu, hem till mitt nya liv. Hem till Göteborg.
I've got another confession to make | | Kommentera |

Hemma i Luleå

Oj oj oj. Sent på måndag kväll började jag känna mig riktigt risig, och det slutade med att jag spydde var tionde minut resten av kvällen och natten, fick inte en minuts sömn. Hej matförgiftning. På tisdag förmiddag skulle jag resa hem till Luleå för en veckas semester, men beredde mig själv på att det inte skulle vara möjligt. David flög iväg tidigt på morgonen, med ett annat flyg till Luleå, och jag låg döende hemma i sängen. Han ringde upp lyckades på något vis övertala mig att åka till Luleå ändå, för annars skulle jag vara ensam hemma i en vecka, sjuk och utan någon som helst mat i kylen.
 
Hans mamma beställde taxi åt mig till flygplatsen så att jag inte skulle behöva åka spårvagn och buss och ja.. jag behöver inte nämna några detaljer, men kan säga såhär: det var inte den behagligaste flygresan jag varit med om. Sedan att det var TVÅ flygresor också, (först till Stockholm, sen till Luleå) gjorde ju inte saken bättre. När jag väl kom hem till Luleå mådde jag äntligen lite bättre, men slocknade jag som ett ljus i min gamla säng och sov som en stock i 14 timmar. När jag vaknade nu i morse kände jag mig pigg och kry igen, men fy fasen vad dåligt jag mådde tidigare. Huva!
 
Anledningen till att jag bokat flyg på tisdagen var att planen från början var att jag skulle överraska min allra bästa barndomsvän Josefine på födelsedagen. Det gick ju inte riktigt enligt planerna eftersom att jag som sagt somnade helt utslagen på kvällen, men hann ringa henne en snabbis och gratulera, och fortsätta övertyga henne om att jag befann mig i Göteborg. Hehe!
 
Kring lunch idag kom David förbi med sushi och påskägg, och vi fick äntligen kramas igen. Vi badade bastu och snackade skit, och sen på kvällen for jag i alla fall till Jossan i Boden och plingade på. Åh, hon blev så glad. Det var glädjetårar och lyckokramar överallt, och jag har verkligen saknar henne!  Hon bjöd på kaffe och tio olika sorters hembakta fikabröd, så det kändes himla skönt att vara tillbaka i Norrbotten igen.

Nu är jag helt slut igen, och ska försöka få mig lite sömn. Är van vid att ha min älskling inom armlängds avstånd varje minut på dygnet, speciellt på natten, så det känns jättekonstigt att vi bor på skilda håll nu i Luleå. Det är ovant att sova själv, men hittade min gamla gosehund Tassen i bokhyllan som får göra mig sällskap i natt istället. Sov gott allihopa!
 
En glad och uppenbarligen smått psykotisk Ida som fick maaaaassor av fika!
I've got another confession to make | | Kommentera |
Upp