LTU

Tisdag och onsdag befann jag och Evelina oss på Luleå Tekniska Universitet, also know as LTU. Vi gick på olika minikurser och fick testa på att vara studenter helt enkelt. På tisdag jväll blev det sittning med trerättersmiddag och underhållning, och sedan pubkväll.

På tisdagen gick vi på en kurs som hette på engelska som hette Branding you och handlade om hur man ska marknadsföra sig själv och typ "be all you can be, It's your life, everything is possible" osv. Så fick vi lära oss bästa sättet att skriva CV och personligt brev och sånt. Väldigt lärorikt och sjukt inspirerande.

På onsdagen gick vi på en kurs som hette Chokladfabriken som enligt beskrivningen skulle låta oss gjuta formar till vår egen choklad och lära oss om chokladens egenskaper och bla bla bla och sedan i slutet få äta den där egna chokladen som man hade gjort. Det började med att vi fick en liten introduktion till skissteknik och sedan fick vi använda ett superavancerat dataprogram till produktutveckling och designa någon liten form i 3D och huvva vad svårt och komplicerat det var. Sedan fick vi inte gjuta våran egen form heller utan dom använde någon färdiggjord. Än så länge hade vi knappt hört ordet choklad nämnas. Precis i slutet fick vi varsin liten chokladbit ur en Alladinask. Besvikelsen var stor. Så även även känslan av att ha blivit bedragen. Jag är ju inte alls intresserad av teknisk produktion - choklad däremot...


Här är min och Evelinas chokladform. Vi försökte just här att rita in mönstret av ett hjärta i botten utan att kunna använda något ritverktyg och ja, det gick väl sådär. Men ser ni hur svårt det ser ut eller? SJUKT svårt!

Annars gick jag runt såhär, i alla fall på tisdagen.


Orsaken till varför jag efter 6 år av pluggande ändå aldrig lärde mig att räkna på franska

france: ten
france: twenty
france: thirty
france: forty
france: fifty
france: sixty
france:
france:

france: sixty ten
world: france what are you do—
france: four twenties
world: france stop it
france: four twenties ten
world: france that doesn't even make any sense
france:
france:

france:

world:

france:

world:

france: hundred.
  • france: ten
  • france: twenty
  • france: thirty
  • france: forty
  • france: fifty
  • france: sixty
  • france:
  • france:
  • france: sixty ten
  • world: france what are you do—
  • france: four twenties
  • world: france stop it
  • france: four twenties ten
  • world: france that doesn't even make any sense
  • france:
  • france:
  • france:
  • world:
  • france:
  • world:
  • france: hundred.
Citera mig inte! | | Kommentera |

Min bebis

Igår eftermiddag bestämde sig min mobil för att sluta funka. Död. Omöjlig att slå på. Paniken infann sig snabbt då det är min absolut käraste ägodel. Jag älskar den mer än jag älskar min syster. Tanken på att, ve och fasa, behöva köpa en ny telefon gav mig kallsvettningar. Det finns nämligen inte en enda mobiltelefon ute på marknaden som jag skulle kunna tänka mig att äga förutom min underbara HTC Desire Z. Ingen. Om någon gav mig en iPhone 4 skulle jag kasta den i väggen. Eller nej, men typ sälja den.

Så pappa hämtade upp mig under lunchen och vi for iväg till Elgiganten. "Den är fuktskadad, det finns inget att göra. Ni kan testa byta batteri men den är dyrt, tar tid, och det är inte säkert att det funkar." Vi begav oss på jakt efter ett annat batteri att testa med, men det fanns ingenstans. På fjärde stället vi kom till hade mina nerver börjat dö och mitt psyke var ordentligt påverkat. Jag stirrade servicekillen i djupt in i ögonen, förklarade min omåttliga kärlek för denna telefon, och hotade med att börja gråta om han inte fixade den. Thats right, I went there. Och det funkade! Han bröt mot några regler för min skull och sen BAAM - nytt batteri. Telefonen funkar. Nu kan jag andas igen.

I've got another confession to make | | Kommentera |
Upp