Sjukt irriterande
Borrar ner huvudet i marken och stretar med framtassarna, Nej nu räcker det, måttet är rågat, nu tänker han inte gå en meter till. Aldrig i livet.
Lyfter upp honom, den tjocka lilla dvärgschnauzern på tio kilo, och får bära honom hem. Med två dagars brutal träningsvärk i armarna som resultat. Fast just då, när det är dags att bära, är jag ändå ganska tacksam över att han är just en dvärgschnauzer och inte typ en schäfer. Det hade varit drygt.