. - Hatar glitterlim

Hatar glitterlim

Hade bara en lektion på morgonen, Spanska, och där skulle vi julpyssla. Julkort stod på schemat, och jag rös av obehag inför uppgiften då jag är estetiskt handikappad. Jag pysslar skitfult. Men lyckades knåpa ihop två stycken ändå. Jag och Cessi svor över det djävulens påfund som glitterlim är, och kom med undertryckt ilska ihåg alla gånger på Kyrkans barntimmar, miniorer och juniorer som man behövt sitta två timmar varje onsdag eftermiddag och tvångspyssla. Måla gipstavlor, stöpa ljus, hemmagjort pynt av olika slag. Glitterlimmets ständiga närvaro.

Man satt i de där två timmarna och gjorde sitt allra bästa för att fröknarna skulle bli nöjda med ens prestationer och kanske uppmärksamma en lite extra på fruktstunden, gjorde jättefint och noga, siktade så försiktigt med den lilla pyttespetsen på glitterpennan så att ingenting skulle hamna utanför strecket, och TITTA VAD DUKTIG JAG ÄR, slant inte utanför en enda gång. Sen glömmer man bort att det jävla skitlimmet behöver typ tre timmar på sig att torka, så man råkar stöta till det pyttepyttelite på något sätt, och så har man plötsligt glitterlim över hela teckningen/julkortet/pysslet. Varje jävla gång.

Hade gjort ett jättefint kort till mormor idag, men råkade lägga tummen mitt på o-et i God Jul, och kletade därmed ut hela limhelvetet beyond repair. Hatar't.