.

Jag har haft en liten datorpaus nu i några dagar. I onsdags åkte jag upp till Luleå för att gå på min bästa väns begravning och krama om och gråta tillsammans med hennes andra nära och kära. Det var troligtvis det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, och aldrig har gråtit så mycket som jag gjorde i torsdags. Det är först nu som det har börjat sjunka in på riktigt att hon faktiskt är borta, och jag har haft ganska svårt att hantera det. Inte mått så bra med andra ord. När någon har funnits vid ens sida i vått och torrt och varit ens fasta punkt sedan lågstadiet för att sedan brutalt ryckas ifrån en... det tar lite tid att återhämta sig.

 

Men det var en otroligt fin begravning, låtvalen var så klockrena (bland annat en instrumental version av Lalehs Some die young, och en kvinna som sjöng Utan dina andetag av Kent) och alla som älskade henne var där. Det låg så många rosa fina rosor på kistan att det började ramla ner tillslut. Haha, hon hade tyckt om det. Rara lilla Jossan, jag börjar gråta bara jag skriver det här. Men nu är hon nerbäddad i sin fina klänning och får hålla koll på mig där uppifrån istället. Och jag ska hålla koll på din familj.

 

Sov sött ängel. Du togs ifrån oss så brutalt och allting känns grått och kallt utan din värme, men en dag kommer vi ses igen och då ska jag krama dig och aldrig släppa. Jag älskar dig.