Ful katt
Detta är en otroligt ful katt. Liksom, det finns söta katter, också finns det fula katter. Denna hör definitvt till den fula kategorin (innan ni frågar, ja jag är en hundmänniska).
Men ja, jag hade mer att säga än bara det. För jag tänkte nämligen berätta om vad jag observerade på bussen. Eller ja, inte PÅ bussen. Från bussen, ska man nog säga. Hur som haver så satt jag i alla fall på bussen igår morse, sådär lagomt groggig som man är halv åtta på morgonen. Innan man riktigt har hunnit vakna till och bli människa. Bussen stannar vid en hållplats, och jag tittar ut genom fönstret för att kanske få lite motivation i form av blå himmel, gröna träd och sådana där fina saker. Så ser jag en katt.
Och inte bara en katt, utan en otroligt ful katt. En smutsgrå äcklig en, som såg ungefär ut som den på bilden.
Besvikelsen var total. Jag kände hur jag blev irriterad bara av att titta på den, för den satt bara där på marken och såg så fruktansvärt grinig ut (Ja, ni ser ju bilden. Han är ju inte direkt a little ray of sunshine). Som om den precis hade insett hur mycket det suger att vara katt, och bara hatade livet och ville dö. Mungiporna pekade rakt ner, ögonen var ilskna och ansiktet var så ihopskrynklat att det såg ut som om den hade sprungit in i en vägg. Vad vet jag, det kanske den hade. Den kanske inte heller hade någon bra morgon. Men den bara satt där helt apatiskt och hanterade sin dödslängtan. Och nu undrar ni kanske varför jag tar för givet att katten hade dödslängtan. Och det ska jag tala om för er. För det finns två orsaker.
1) Han är en katt och hans liv suger. Obviously.
2) Han satt under en bil.
Punkt nummer ett är ju rätt självklar, hur kul kan det va liksom att sitta hela dagarna och stirra ut genom fönstret och hoppas på att få se nåt spännande, typ ett fallande löv. Jag skulle också vilja ta livet av mig.
Det är punkt nummer två som förbryllar mig lite. Jag undrar hur hans tankeprocess såg ut när han tog det beslutet. "Jag hatar livet, så jag ska gå och sätta mig under bilen ett tag. Hoppas på det bästa, att husse eller matte kommer och sätter nyckeln i låset, rullar iväg och gör slut på mitt lidande." Något sånt skulle jag tro.
Min poäng (även om jag nu tog en ganska så lång omväg för att komma dit) är att hur dålig morgon man än har, så blir den inte bättre av att se en asförbannad, ful, självmordsbenägen katt. Dagens visdomsord.
Det hela orsakade bara att jag blev ännu grinigare. För katten kunde ju i alla fall göra något åt det. Han kunde göra slut på det. Men jag kunde ju inte gärna hoppa ur och lägga mig framför bussen. Hur skulle det se ut? Shit, folk skulle ju kunna tro att jag var konstig.