Hår
Det är någon sorts ny härskarteknik hon utövar. Förolämpa en för att sedan göra bot. Så att man aldrig ska gå säker. Man ska aldrig tro att man är nåt.
Men sagt och gjort, klockan tre idag satt jag i frisörstolen och nu känner jag svår separationsångest då ungefär en decimeter av mitt hår är borta. Jag har misshandlat det så mycket med diverse värmeredskap att topparna kändes och såg ut som svinto. En massa hår hade till och med gått av på bakhuvudet, så jag var tvungen att klippa resten av håret så att det var samma längd som det som hade gått av. Det känns konstigt nu, men som vanligt vänjar jag mig nog snart.
Epilerade benen nyss också. Fy vilken plåga. Satt i mitt rum och skrikgrät medan jag ursinnigt spottade ur mig de fulaste ord jag kunde och förbannade det hårfria idealet. Men nu är benen lika släta som en tioårings, även om min själ är ärrad av denna timme (hade gått fortare om jag inte hade suttit och fegat så mycket pga smärtan) av självplågera. Vill man bli fin får man lida pin.