.

Han var en riktigt karlakarl. En väderbiten man från de norra breddgraderna, med en profil huggen i granit och stora buskiga ögonbryn som skuggade de hjärtlösa och iskalla ögonen. Muskulösa armar som hade kunnat fälla den högsta tallen med bara ett yxhugg. En skäggprydd koloss vars våldsamma urtidsvrål ekade mellan bergen och skrämde upp fåglar från träden flera mil bort. En man av järn, smidd av vildmarken han nu härskade över. Han var källan till Respekt, och endast hans närmsta vänner vågade tilltala honom med hans riktiga namn: Zoet Noos.