. - Dagen då min röst försvann

Dagen då min röst försvann

Jag har inte haft någon röst idag! Hela förmiddagen har jag typ kommunicerat genom grymtningar och stön. På bussen till exempel så kvittrade chauffören morgonglatt fram ett "God morgon" och jag tänkte svara tillbaka, men det blev något annat jätteintelligent i stil med "aaurgh". Sedan när jag skulle kliva av bussen så var det en tjej som trampade mig på foten och började tjuta massa ursäkter, och jag skulle svara "Nej men det är lugnt" eller liknande, men det blev ett surt "ööuh". Det började alltså inte bra!
Men allt eftersom dagen gick så började jag sakta men säkert kunna forma ord, och uttrycka mig någorlunda normalt. Om än svagt. Att skrika eller sjunga har varit big nono idag.

Hade jättelång engelskalektion som vi bara svammlade på, och sen lunch på Max med folk från klassen :) Sen ännu mer svammel på nästa engelskalektion.

Nu ska jag försöka sluta prata.
HAHA som om det skulle hända. Jag älskar att prata. Mycket och gärna. Att säga åt mig att sluta prata... du hade lika gärna kunnat be mig sluta andas.
Jag skulle få syrebrist och själatorka.